Månadsarkiv: juni 2015

Mina barn recenserar mitt utseende

”Fjärrkontrollen ligger bakom soffan, mamma. Vi måste hämta pappa. Han har jääättelånga armar. Som två selfiepinnar.”

(Jag vill bara påpeka att jag inte tog lika illa upp över det här som jag tog illa upp över att min fru svarade ”vet ni? Egentligen har pappa inte dålig syn, han måste bara ha glasögon när han skriver för att han sitter så sjukt långt ifrån datorn!”)

Måndag

Det är någon som har ställt sin Volvo och en släpvagn på min parkeringsplats.

Eller, om man ska vara helt petnoga så är någon som har ställt sin Volvo och en släpvagn på tre parkeringsplatser, varav en råkar vara min.

Och visst, okej, jag har pratat med min fru nu och jag kan acceptera hennes krav på att inte helt och hållet utesluta möjligheten att inte ALLT i hela världen handlar om mig.

Men om det visar sig att det här i själva verket är ett jättegenomtänkt practical joke från någon som har läst min första roman så kanske vi missar ett jätteroligt skämt här. Det är allt jag säger. Och då kommer vi ångra att vi trodde att inte allt i hela världen handlade om mig. Det är allt jag säger.

IMG_3565Uppdatering: Det hade ingenting med mig att göra. Det vara bara någon som hade tagit fel på plats. Men det kan även vara det de vill FÅ mig att tro, eller hur? Va? Va?

 

Idag är också en dag

Idag är det sex år sedan min fru tog det alldeles spektakulärt ogenomtänkta beslutet att gå med på att gifta sig med mig första gången. Hon gjorde det, vilket den överdrivet fritidsberikade bloggläsaren kanske minns, en gång till den 8 augusti samma sommar eftersom min fru är från Teheran och jag är från Helsingborg och eftersom man aldrig riktigt kan bjuda sina vänner på för mycket mat för många gånger hade vi ett persiskt och ett skånskt bröllop.

För att fira det har vi förstås en massa mycket lokalt förankrade traditioner, varav en är att jag åker till fiskaffären och köper skaldjur åt min fru medan min fru åker till Ica Maxi och köper ett dussin olika sorters charkuterier åt mig. Traditionen har nu blivit så traditionell att jag kan be personalen i fiskaffären om ”det min fru gillar” medan min fru kan gå fram till personalen i delikatessdisken på Ica Maxi och be om ”en påse Kött & Blandat till min man, tack”. Sedan springer vi runt, runt, runt i parken med våra barn tills de somnar, och sedan sitter min fru och jag mittemot varandra vid köksbordet och tittar på tv-serier. Jag äter jättegoda grejer och dricker öl och hon äter äckliga grejer och dricker champagne.

Jag älskar henne som man älskar vinden i håret och solen i ansiktet. Vi föddes några tusen kilometer ifrån varandra men av en händelse träffades vi i Stockholm för åtta år sedan, och nu bor vi i Solna och har två barn som är friska, stökiga, oregerliga och inte riktigt kloka något av dem.

Idag är det Sveriges nationaldag och min frus och min sjätte bröllopsdag, och jag har precis som de flesta andra läst i tidningarna att många människor, politiker bland annat, vill att invandrare ska visa större tacksamhet för att de får leva här.

Jag ville bara som hastigast nämna att jag är väldigt, väldigt, väldigt tacksam, jag också.

Otur i spel, tur…ist

Jo, hej, godfredag. Det har varit tyst här i ett par dagar, och det beror inte uteslutande på att så många människor hade fel på samma gång om hur man ska uttala ”kex” att internet imploderade, utan även lite på att jag var i London och försökte övertyga folk som bor där om att jag vet vad jag håller på med och att mina böcker är riktiga böcker.

Resan gick bra, tackar som frågar. Bortsett från att jag är svinrädd för att flyga, får panik av flygplatser och drabbas av djup ångest av att bo på hotell själv. Den längsta resan är resan inåt, som Dag Hammarskjöld skrev, men resan till England är fan rätt jävla lång den också om man har lagom mycket tvångstankar och råkar titta på den där dokumentären om Ayrton Senna på vägen och precis när det blev asmycket turbulens så kom eftertexterna där det står ”Senna blev 34 år gammal”. Och jag hade varit 34 år gammal i exakt ett halvt dygn då.

Men inte för att jag har tvångstankar. Jag måste intala mig själv det. Måste. Måste.

Men sen hade de liksom dessutom bäddat sängen på hotellet sådär jättehårt och jag klarar inte av att sova om jag inte kan lyfta på täcket med fötterna, eftersom det känns som att sängen håller på att äta upp mig då, så jag fick liksom ägna en halvtimme efter incheckningen åt att slita upp överkast och täcke och lakan från under madrassen, för information and Fredrik Backman wants to be free liksom, och det var som att försöka få av pappret på såna där runda små jävla Chupa Chups-klubbor. Och sen kom jag tillbaka till hotellet på kvällen och då hade städpersonalen varit där och bäddat sängen en gång till. Så det slutade med att jag sov ovanpå sängen under två handdukar.

Min fru säger att jag har problem, och jag håller med, men vi betonar ordet ”problem” på två helt olika sätt.

Hur som helst: Resan gick bra. Jättebra. Jag är jättebra på att resa. Den PR-ansvariga kvinnan på mitt engelska förlag inledde hela vistelsen med att dricka champagne till lunchen och att tvinga hovmästaren att kalla ut kocken till vårt bord för att hälsa på mig, eftersom hon fick veta att kocken var svensk och då per automatik trodde att vi kände varandra. När jag förklarade att jag har för mig att det finns statistik på att det bor runt 100 000 svenskar i London så konstaterade hon att det var fler svenskar än hon trodde att det bodde i hela Sverige.

Men hon sköter ju bara all PR för alla mina böcker i hela den engelskspråkiga delen av världen. Så vad kan gå fel.

Efter lunchen tog hon hur som helst med mig till en bokaffär som även var en bar, och då kände jag mig faktiskt jävligt besviken på att syokonsulenten på min högstadieskola inte tog sitt uppdrag på allvar och nämnde det här för det hade verkligen kunnat spara mig mycket tid i livet.

Nu ska jag bara övertyga min fru om att det är en bra idé, och jag är inte riktigt säker på om den bästa strategin för det är att förklara att jag vill öppna en bar som även säljer böcker eller att jag vill öppna en bokaffär som även säljer sprit.

Min vän och kontorskollega N och vår gemensamma vän E har i alla fall lovat att hjälpa mig att komponera en meny där olika författare kombineras med lämpliga drinkar.

Alla förslag från er läsare är välkomna.

Nu ska jag äta glass.