Nytt blogginlägg. Samma gamla människa.

Hej.

Det har varit ett par konstiga månader. Jag har drömt hela mitt liv om att en dag ha en bok på New York Times bästsäljarlista, i vintras hade jag tre. Jag vet inte om ni minns det, men på första sidan i min första bok ”En man som heter Ove” dedikerade jag den till min fru: ”Det är alltid för att få dig att skratta. Alltid.” Jag jobbar fortfarande på det. Vi var i New York i december och våra barn rev inredningen på det amerikanska förlaget och min förläggare hängde upp ett porträtt av mig på väggen bredvid alla deras riktiga författare och det var…konstigt. Jag var nervös som fan och välte grejer och min fru drog skämt på vägen hem så att jag garvade så att jag väckte halva planet. Jag kommer hålla hårt i det minnet, resten av våra liv.

I januari åkte vi tillbaka till USA, till Los Angeles, filmatiseringen av Ove var nominerad till en Oscar och min fru satt tålmodigt på en trappa medan jag gick fram och tillbaka på en liten gata bakom vårt hotell och försökte…ja, jag vete fan…ta in alltihop. Jag vet inte exakt hur det gick, någon gång senare i år kanske jag får sätta mig ner och sammanfatta det på något sätt, försöka landa i alla känslorna. Men det har varit ett par konstiga år. Så kan man väl säga. Fantastiska och röriga och konstiga. Jag skriver det här för att jag tror att de av er som har hängt med den här bloggen sedan allra första början, runt 2009, kanske förstår att jag aldrig riktigt var optimerad för den här sortens karusell. Jag skriver grejer, jag lever mestadels inuti mitt huvud i fantasivärldar som jag bygger för att jag är gravt verklighetsutmanad, och det har kanske bitvis blivit lite väl mycket verklighet sedan jag gav ut den där första boken. Jag hänger inte alltid riktigt med. Ibland behöver jag gå fram och tillbaka på en gata i några timmar.

Konstiga månader, konstiga år.

Jag är tacksam, jag hoppas att ni vet det. Så in i helvete tacksam. Det är fortfarande obegripligt att jag får skriva hela dagarna utan att någon säger åt mig att gå och skaffa ett riktigt jobb. Det blir bara lite stort ibland, och jag har ju en stresströskel så låg att jag får panik när barnen byter kanal på tv:n innan man har hört ljudet. Ni vet när de bara byter kanal, ser BILDEN och bara ”nä” och byter kanal igen innan man ens har hunnit höra LJUDET på den förra kanalen. Zapp-zapp-zapp. Inte zapp-vänta-zapp, som en lite jävla civiliserad person. Jag hatar det. Jag måste gå och lägga mig på golvet i köket i minst en kvart när de små trollen gör sånt skit.

Så jag har inte bloggat och inte Facebookat så värst mycket på sistone. För jag behövde älta mycket grejer med mig själv. (Jag har egentligen varit mest frekvent på instagram, som man hittar på instagram.com/backmansk om man händelsevis är intresserad, men personer i min närmaste omgivning känner tydligen att det är deras ansvar att här och nu varna för att det främst är suddiga bilder på kalorier och ”aslånga texter om baseball!”). Jag behöver stänga av lite ibland, har jag märkt, sätta mig ensam i ett rum och bara skriva saker för mig själv och 15-20 påhittade personer som bor inuti mitt huvud. Jag förstår att sociala medier nuförtiden väldigt mycket bygger på konstant närvaro, men…ja…stresströskel, tv-kanaler, allt det där, jag behöver tid att ligga på köksgolvet också. Och om jag ska vara ärlig så har jag haft långa perioder de senaste 18 månaderna eller så där jag som min mor brukar uttrycka det ”behövt komma ihåg att människor har två öron och en mun för att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar!”. Jag är en väldigt självupptagen person på många sätt, lyssnande kommer inte naturligt för mig, det måste vara ett aktivt val. Jag hoppas att det har gjort mig till lite mindre av en skitstövel att jag har börjat jobba på det.

Så jag har läst mycket och ringt många telefonsamtal och träffat många smarta hjärnor med storslagna historier. Jag har åkt mycket pulka med mina barn och spelat sjukt mycket Minecraft. Och jag har skrivit nya böcker och verkligen försökt att ge dem allt jag har, plöjt ner rubb och stubb av all tid och energi och hjärta som jag haft tillgängligt i dem. Det är alltid omöjligt att veta vad folk kommer tycka om en text, huruvida det som fanns i mig når fram i andra änden, men om det inte gör det i böckerna jag har skrivit det senaste året så kan jag i alla fall lova att det inte berodde på att jag inte gjorde mitt bästa. För jag gav rubbet.

Björnstad” kom ut i höstas, den är förmodligen det mest personliga jag har skrivit och definitivt det svåraste. Den finns ute i storpocket nu, kommer i vanlig pocket om några månader. I slutet av augusti ger jag ut uppföljaren. Den kommer heta ”Vi mot er” och utspelar sig under halvåret efter ”Björnstad”. Rättigheterna till böckerna har blivit upplockade av ett produktionsbolag som heter Filmance, och mycket kan förstås hända när det gäller såna där saker för det är många händer och viljor inblandade, men om allt går som det är tänkt så blir det en tv-serie av det här så småningom.

Och…ja. Jag väntar fortfarande på att någon ska begripa att jag egentligen inte vet vad fan jag håller på med här. Men vi kör vidare, tills dess.

När det finns ett omslag och ett definitivt utgivningsdatum för ”Vi mot er” kommer jag lägga upp det här på bloggen. Om någon av er vill bli uppdaterad om nya blogginlägg så är det enklast att följa min Facebook-sida (Facebook.com/backmanland).

Om man vill höra mig tjata om saker jag sysslar med, eller kan tänka sig att stå ut med att jag skriver mitt namn och ritar björnar som inte ser ut jättemycket som björnar med tusch i ens böcker, så kommer jag till Bokmässan i Göteborg i september.

Och jo, medan vi ändå pratar om allt det här, i maj kommer min novell ”Och varje morgon blir vägen hem längre och längre”, som jag la upp här på bloggen hösten 2015, att ges ut som bok i Sverige. Min del av intäkterna kommer gå till Hjärnfonden. Man kan förhandsbeställa ett signerat ex på Adlibris nu, om man vill.

Det var nog allt, just nu.

Tack för att ni fortfarande hänger med.

34 reaktioner på ”Nytt blogginlägg. Samma gamla människa.

  1. Du är en sådan inspirationskälla! Jag, som är en ålderskrisande trebarnsmor som snart fyller 30, trodde aldrig att jag skulle kunna känna igen mig så här mycket i någon annan (särskilt en keps- och idrottsälskare). Jag älskar att skriva och lever för att göra det även om jag antagligen aldrig kommer få se min bok i handen (än mindre på några topplistor). Jag sitter där och skriver (hur man får tid med tre barn? Det är bara att sätta sig mer så fort alla tre är tysta ju …) i mina sunkiga pyjamasbyxor och hejar på dig som aldrig kommer känna mig. Men jag gläds åt alla dina fantastiska framgångar av hela mitt hjärta! Särskilt dina inlägg på bloggen som oftast får mig att gråta. Av ren igenkänning. Tack!

  2. Det är vi som skall tacka för att vi får möjlighet att följa dig, och dina fantastiska texter.
    Det förgyller min dag.

  3. Du är ju bara så bäst!!
    Har saknat blogginläggen men, eftersom jag varit med länge, misstänkt att det varit mycket. Är glad att du finns på instagram & att du kan pausa sociala medier. Jag tror inte på ständig närvaro själv.
    Så jag är kvar. Håller tummar & tår för att du ska komma tillbaka till Örebro så jag kan få resten av mina böcker signerade.
    Btw, jag har fått en dotter & alla former av raffar blev förbjudna redan innan. ?

  4. Då ställer jag mig i signeringskön igen då – iklädd den gröna fina Björnstadtröjan och utrustad med en ängels tålamod (eller så strukturerar jag helt enkelt upp köandet igen…). Ändra dig inte – för allt i världen!

  5. ”A wizard is never late, nor is he early, he arrives precisely when he means to” Du är alltid välkommen och i tid på din egen blogg. Tack för alla skratt, alla tårar och skrattårar du ger oss.

  6. Det finns få personer jag unnar uppmärksamhet och framgång lika mycket dom dig. Framförallt av två anledningar; dels att du förtjänar det så otroligt jävla mycket och dels för att ingen verkar bli så obekväm av det som du.
    Tack Fredrik!

  7. Jag är bara tacksam för den dagen där runt 2009 som jag upptäckte din blogg och har fått hänga med sen dess, och tagit del av dina fantastiska böcker. So what om inte bloggen uppdateras, eller att du inte fattar vad som händer. Vi fattar, och vi vet att du är värd det ❤ ser fram emot fortsättningen av Björnstad!

  8. Jag har varit med i stort sett från början, och är lika förtjust nu som då! Jag är nästan helt ointresserad av sport. Och av kepsar. Och av bacon. Och en massa annat du eldat upp dig över genom åren. Men ändå känner jag igen mig i SÅ mycket! Och framför allt ÄLSKAR jag din ton, din rytm, din röst liksom – både i bok och blogg, i allvar och ironi. LJUVLIGT. Gråter och skrattar om vart annat väldigt ofta när jag läser. Ibland samtidigt. Tack!

    Har förresten lyssnat på ”Min mormor…” på Storytel. BRA uppläsare! Efyersom jag tycker din rytm och ton är en viktig del av upplevelsen, var jag rädd at den som läste upp skulle förstöra dwt för mig. Men det funkade bra!

    Förresten; jag tror snarare vi väntar på att DU ska komma på att du faktiskt KAN det här. ❤

  9. Vi finns här. Fokusera på dig och skriv i den form som funkar bäst för tillfället (eller ligg på köksgolvet och det är en sån fas), vi finns här oavsett.
    Tack!
    /Nr 12

  10. Fantastiska Fredrik, jag uppskattar dina texter så otroligt mycket! Jag blir tåris när jag läser titeln på novellen, för att jag känner allt jag kände när jag läste den igen. Det pirrar i hela min kropp av orden ”Hon är gravid.” – bara för att jag tänker på inlägget när du berättade att ni skulle ha barn för första gången. Du berör så otroligt mycket, det är något med orden.

  11. Få människor berör så mycket med en text som du gör. Jag skrattar och gråter om vartannat när jag läser dina böcker. TACK FÖR DET?

  12. Verkligen, Fredrik. Det är vi som ska tacka dig. Vi är väldigt tacksamma för allt du delar med dig. Världen hade varit mycket fattigare utan det du bidragit med.

    Och allt det där om New York Times och tv och film och… du har dig själv att tacka. Fatta hur bra du är, GRYMT bra!!

  13. Längtar så sjukt mycket efter ”Vi mot er”! Jag trodde aldrig du skulle kunna toppa ”Ove”, men ”Björnstad” är ju minst lika bra! Tack för att du väckt min läslust till liv igen efter småbarnsåren! <3

  14. Välkommen tillbaka. Minns också dagen då jag gråtskrattade mig genom dina tidigare blogginlägg och blev fast (i januari 2010).
    Jag kompar de andra, du har förtjänat alla (galna) framgångar och vi kan bara vara lyckliga över flera historier. Björnstad är fantastisk! Ser framemot både fortsättning och TV-serie.
    Hälsningar från finska fanklubben ?

  15. Jag har inte hängt med sedan 2009, tyvärr, men några år har jag följt dig och detta var nog nåt av det bästa du skrivit (kanske för att det var så efterlängtat för oss bloggälskare). Du har ett unikt sätt att skriva på och nå ut till oss läsare och du förtjänar varje framsteg du gör – det är inget du ”vinner” eller får gratis, utan något du kämpat för. Så om jag får vara självisk så önskar jag att du fortsätter kämpa på så att vi som nästan slavaktigt läser det du skriver får fortsätta läsa vidare. Stort tack och kämpa på!

    PS. Jag har inte riktigt hängt med, är julbelysningen nere än?

  16. Den här framgången är dig så väl unnad Fredrik. Vi som följt dig länge förstår så klart att det är överväldigande för en kepskille utan tankar på ”fame och fortune”. Du gör ju bara din grej.
    Du och Douglas Adams är mina absoluta favoriter i litteraturen. Att få besöka era världar – ibland nära verkligheten och ibland helt out of space – har berikat mitt liv. Keep up the good job.
    Kram
    PS. Blir också skogstokig när kidsen byter kanal fortare än ljudets hastighet…

  17. Ligg på köksgolvet, stek becon eller lek med barnen. Och när du känner att det inte bara tar energi utan också ger energi att skriva här så gör det. Vi väntar och kärleksbombar när det behövs. För dina böcker Fredrik går rakt in i hjärtat som ingen annan gjort, de ger energi och utrymme att gråta på samma gång – som terapi fast bättre.

    Fortsätt med det du gör, som du gör och det viktigaste är att du mår bra!

  18. Åh men vila på golvet eller vanka fram och tillbaka och skriv bara när du vill. Det spelar absolut ingen roll. Vi förstår att detta är extremt omtumlande och gillar dig mest av allt ändå! Stor kram och lycka till!

  19. Jo…man har ju förstått det varit mycket. Men du är fan värd ALLT i framgång. Och ligga på köksgolvet är kallt men välbehövligt emellanåt…
    (Dessutom kanske du hittar någon kaka därnere = winwin!)

    Tappa inte dig själv i allt och bara fortsätt skriv!

  20. Tittar in här ibland i väntan på ett nytt blogginlägg och sedärja :) Älskar också din skrivton och ditt sätt att formulera dig och du är nog den skribent jag både skrattar och gråter mest till. Vilket är hösta beröm skulle jag säga. Tack för dina texter!

  21. Tack!
    För allt, för brölloppsblogg, farsa-blogg, café-blogg och bara blogg. För Ove, Elsa, Britt-Marie och Benji, men mest för Elsa! Kommer för alltid hata Disney för den eviga frågan om vår dotter är döpt efter Frost, svaret blir alltid Läs min mormor hälsar och säger förlåt så att du inser hur orimlig den frågan är!!!!

  22. Vi väntar på dig! Inte alltid tålmodigt. Någon måtta får det vara. Men troget, träget. Men, jag skulle uppskatta att du antingen släpper dina böcker i mars (=fördelsedagsönskan) eller närmare jul. Jag HATAR att behöva vänta till jul för att läsa dina böcker. Du får gärna skicka manuskriptet direkt. Jag vill inte vänta. Men mina barn måste få en ärlig chans att få ge mig något jag vill ha. Både när jag fyller och till jul.
    Tack så länge för dina ord, ditt språk, för din talang att formulera dig på ett nära sätt – och allt annat (kanske minus baseball och bilder som gör att jag går upp 0,5 kg bara av att följa dig på Insta!). Så länge du bara skriver så spela, titta TV, ät, ligg på golvet och fortsätt att vara en bra man till din fru och en bra pappa.

  23. När jag började läsa din blogg höll du till på Veckorevyn och skulle gifta dig. Stort tack för att jag har fått följa med på en fantastisk resa!

  24. My oldest son is finishing his first year of college. I discovered your books through audible, as I wanted something to listen to during my drives to and from his school. I have fallen in love with your writing style and with the characters in your stories. Thank you for making me laugh out loud, cry and scream with each of your stories. You are so gifted and I can’t wait to see what the future holds for you and your amazing stories. Thank you!!

  25. Du är en av de främsta författarna genom tiderna. Hur du kan om och om igen leverera böcker i toppklass (Mormor hälsar…, Britt-Marie…, En man som…, Björnstad, etc, etc) fattar jag inte. Hur du kan blanda humor med allvar, skratt med gråt, psykologi, pedagogik och fantasi, är en gåta. Du måste ha varit lärare eller dyl tidigare. Björnstad var helt underbar. Det enda man gnisslar tänderna över, är de långa väntetiderna mellan böckerna. Snälla, skriv snabbare. Och snälla: låt Björnstad bli minst en triologi. Och låt oss få umgås med Britt-Marie och gänget i Mormor-boken, i fler böcker framöver. De lever ju kvar i minnet och vi undrar ju hur de har det och vad de gör nu för tiden. Du behöver inte hitta på nya historier varje gång, de du har börjat med, är inte klara, inte för oss.
    Backman, du är en gudagåva!

  26. Alltså!!! Jag blir överlycklig när jag läser att jag inte är ensam i världen om att anse att zapp-vänta-zapp är det ENDA RÄTTA!

  27. I’ve just finished ”A man called Ove” (right after reading ”And every day the way home gets longer and longer”) and I just have to say I absolutely love your books! They’re so fantastically written, so human and easy to relate to. I was laughing and crying at the same time more than once! I can’t wait to read the others available in my country.
    Thank you so much for proving that contemporary literature can be just as lovely and insightful as the old classics and for the great time I had with Ove and Noah! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>