Absolut

Barnen skulle på utflykt till någon park eller vad det nu var, och det var meningen att vi skulle vara där i tid på morgonen och ha matsäck och grejer med oss. Och det var vi kanske inte riktigt exakt, det där med ”i tid”, så jag fick köra barnen direkt till parken. Eftersom vi hade en diskussion om Lego Ninjago som försenade oss en aning (och jag skiter i vad någon av dem säger, Jay är så SJUKT mycket coolare än fjant-Zane!).

Och till att börja med: Jag kom ihåg matsäcken. Jag tycker bara att vi kanske kan ta ett ögonblick och tänka på det. För jag är en bra jävla förälder, det är vad jag är. Jag kommer ihåg skit. Och engagerar mig i mina barns intressen. (Zane=Fjant.)

Men absolut. När vi kom till parken så visade det sig alltså att min tvååriga dotter hade glömt sina skor. Eller så hade jag glömt att sätta på henne skorna. Jag tycker inte att det viktiga är att försöka skuldbelägga här.

Det viktiga är att när hennes storebror var i hennes ålder så åkte vi till förskolan en morgon och jag satte ner honom på marken och upptäckte att han inte hade några skor på sig.

Och då var det mitt i vintern och två decimeter snö ute.

Så det här är ändå ett steg i rätt riktning.

7 reaktioner på ”Absolut

  1. Skor är krångligt. Vi har glömt sonens skor hos mina föräldrar två gånger den senaste veckan. Alltså lika många gånger som vi varit där.

  2. Bra där Fredrik! ?Man ska fokusera på det positiva. Jag är inte alltid värsta supermom till min lille bebis heller.

  3. Jag älskar ”jag är inte en robot” men hatar ”meny” som hänger för texten. Sen älskar jag att gå barfota med men mest på sommaren!

  4. Men tänk om man ÄR en robot då. Får man inte svara då? Vad säger JämO? Jag känner mig nästan genast lite kränkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>