Etikettarkiv: Det måste finnas en variant av Godwins lag för det här

Ibland ska jag bara hålla käft

Okej. Men ungefär så här var det:

Det var några barn och jag. Några var kompisar till mina barn och några var mina barn och några vet jag inte exakt vilka de var. Det spelar kanske inte jättestor roll.

Hur som helst så pratade de om superhjältar. Jag engagerade mig. Jag är nämligen en alldeles oerhört engagerad förälder. Och det gick ganska bra, tills jag råkade peka på en bild av Hulken och råkade kalla honom ”Hitler”’.

Det är lättare hänt än man tror. Jag vill bara få det sagt.

Det är däremot svårare än man tror att svara helt oförberett på frågan ”vem är Hitler?” från ett dussin femåringar. Och sen började de hålla på med skit som ”är Hitler en superhjälte?” och ”vadå en nazist? Är Hulken en nazist?”. Och det är precis sådär de får en att säga ogenomtänkta grejer, de små trollen. Ledande frågor och sån skit.

Så. Ja.

Det var ungefär så här det gick till.

Och nu har alla barnen gått hem till sina föräldrar, så nu är det lite som det gamla ordspråket: ”Att förklara Hitler för andras barn är lite som att spackla ett vardagsrum. Man får vänta 24 timmar innan man kan utvärdera hur det har gått.”

Det kanske inte är ett talesätt. Jag vet inte jättemycket om spackel.

Just nu känns det här i alla fall som en lite dummare grej än den där gången när jag skulle få min son att sluta vara rädd för monster under sängen och jag sa att det inte fanns några monster under sängen för att de har allihop blivit uppätna av spökormarna. Men det känns inte som en riktigt lika dum grej som när jag presenterade en av mina kompisar för mina barn med ”ja, ni känner inte igen honom nu för ni har bara träffat honom när han var utklädd till Tomten”.

Men vi får som sagt utvärdera imorgon.

Det är inte helt omöjligt att mina barn en dag kommer referera till den här dagen som ”och det var då vi flyttade från Stockholm”.