Etikettarkiv: Jag litar inte på folk som inte har tvångstankar det är inte en tvångstanke det är fan bara sunt förnuft

Jag försöker inte uppvigla någon jag säger bara att förr eller senare så kommer det vara vi mot dem

Jag försöker inte starta bråk.

Jag har inte anklagat någon för någonting. Det kommer kanske gå rykten om att jag har gjort det men det är inte sant. Jag har inte ”attackerat” någon över huvud taget. Det är ett missförstånd. Eller kanske inte ett missförstånd, men det är i alla fall en överdrift. Eller möjligen i alla fall en felcitering.

Men hur som helst. Min fru och jag träffade några vänner, och de hade några andra vänner med sig som vi inte kände, och de var jävligt träningsintresserade. Alltså oerhört jävla jättejättejätteintresserade. Av träning. Och om jag hade vetat det hade jag kanske varit lite mer försiktig med vad jag sa. Det hade jag kanske. Men jag vill bara göra det helt och hållet klart att jag inte kallade någon ”nazist”. Jag skulle aldrig döma ut en hel människa bara på grund av hens vanor och rutiner på gymmet och slänga ur mig ett ord som ”nazist”. Jag är bara inte en sådan person.

Det jag sa var att jag har lite svårt för att relatera till människor som använder ett löpband i någon annan hastighet än jämna 0.5-tal. Det finns en viss sorts personer som lite nonchalant kan slå in en hastighet som 7,3 eller 7,6 eller (den värsta sorten!) 7,1 eller 7,9 (det är ETT knapptryck till en jämn nolla!!! Vad har vi andra gjort er!?) och bara vara supernöjda med det. Där tillbringar de sitt liv, liksom, utan att tycka att det är ett problem. Spelar ingen roll, bah, ja bah flyter bah, carpe löpband, jag ser gymmet som min kvalitetstid, jag lärde mig det på en mindfulnesskurs i Dubai, nu kör jag 6,7 cause I don’t give a fuck lite that.

Den sortens människor.

Och den sortens människor kan dessutom bestämma sig för att jogga på ett löpband, och sen kan de bara få för sig att sluta när som helst. Mitt i, bara. 13 minuter och 34 sekunder och bara ”nämen om man skulle köra lite axlar då”.

Och. Så. Bara. Stiger. De. Av.

Som om det inte spelar någon roll.

Inte 10 minuter. Inte 15 minuter. Inte ens 13 minuter och 30 sekunder. De bara kör på tills de inte KÄNNER för det längre och då bara stiger de av. Utan någon som helst respekt för att personen på löpbandet bredvid kanske måste börja gå på receptbelagda mediciner för att hantera det här i efterhand.

Den sortens människor.

Jag kallade inte dem ”nazister”. Jag sa bara att om vi ska bygga en civilisation så måste vi förr eller senare acceptera att vi måste protokollföra vilka ibland oss som helt enkelt inte är pålitliga.

Och sen kan jag eventuellt ha sagt att ”när kriget börjar mellan oss och utomjordingarna så är det så här vi kommer veta vilka som är ödlorna”.