Etikettarkiv: Om min fru frågar så rörde inte våra barn heller något på mitt skrivbord

Det som göms i bröd

Jag delar, som den riktigt nitiske bloggläsaren eventuellt lagt märke till, ett kontor med min vän N. Vi är, vilket nämnda bloggläsare eventuellt också snappat upp längs vägen, inte speciellt lika som personer. Vi har till exempel lite olika syn på hur organiserad och välstädad en skrivbordsyta bör vara.

Eller, ja. Min vän N tycker att en skrivbordsyta bör vara organiserad. Jag lutar lite mer åt att en skrivbordsyta vill vara fri. Jag tror på frihet. Så kan man säga.

Eller så kanske man kan berätta att den här veckan har både min vän N och jag vid olika tillfällen haft med våra barn till kontoret. Och vi var båda mycket noga med att våra barn inte skulle röra den andres skrivbord. Jag hindrade givetvis mina barn från att röra min vän N:s skrivbord av respekt för hans tillhörigheter, och för att jag var orolig att min vän N skulle bli arg om mina barn flyttade något eller råkade ha sönder något dyrt.

Jag ska inte säga att jag förutsatte att han tänkte likadant om mig, men när jag frågade honom varför han var så OERHÖRT noga med att hans barn inte skulle vidröra någonting på mitt skrivbord så känner jag faktiskt att han kunde ha ansträngt sig för att hitta på en mer diplomatisk förklaring än ”jag vill inte att mitt barn ska bli smutsigt…eller, du vet…bitet av något”.

Han vet mycket väl att det bara är en myt att något på mitt skrivbord har bitit någon. Det hände EN gång att en dold häftapparat gick av när jag skulle flytta en macka.