En bit text

Jo, hej. Det är jag igen. När jag flyttade den här bloggen till den här sajten för ett tag sedan härjade jag ju en del om att jag inte exakt visste vad det skulle bli av oss. Jag tror att jag nämnde att jag kanske tänkte mig att jag då och då skulle kunna lägga upp en del texter här som jag skriver men som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Om jag inte nämnde det så var det i alla fall så jag tänkte.

Hur som helst så skrev jag en historia i somras. Den heter ”Och varje morgon blir vägen hem längre och längre” och handlar om att säga hej då. Den är ungefär 50 000 tecken lång vilket betyder att ingen riktigt vet vad de ska kalla den, den är för kort för att vara en roman och förmodligen för lång för att vara en novell. Så…ja. Jag tänkte mig att det kan vara sånt här man har en egen sajt till.

Så nu ligger den uppe här.

Om ni gillar den kan ni skänka vad ni tycker att det är värt till valfri välgörenhet. Om ni inte gillar den är det alldeles i sin ordning, det också.

Tack för att ni lyssnade.

61 kommentarer

  1. Det står att jag saknar rättigheter för att förhandsgranska utkastet när jag trycker på länken 🙁

  2. Rita: Jag tror att det är grejat nu. Men jag kan ha fel. Jag är inte helt och hållet kompetent inom det teknikaliska. Så testa gärna igen.

  3. Gick att öppna men jag suger lite på den karamellen, borde baka något att äta till.

  8. Så väldigt fint. Nog måste det väl gå att ge ut denna lilla berättelse i pappersform? Min bokhylla behöver den. 🙂 Vill ha!

  9. Jag läser, och gråter. Torkar tårarna och läser lite till, för att gråta ännu mer. Min mormor hade alzheimer, och som jag tänker på att det nog var hennes ”torg”, och så många andras. Underbart skrivet, så fint på så många nivåer. Tack!

  11. Underbart fint skrivet Fredrik. Tårarna rann från början till slutet. Texten gick rakt in i hjärtat. Det är riktigt jobbigt att se någon försvinna på det sättet, se deras ”torg” bli mindre och mindre. Speciellt när man inget kan göra som anhörig. TACK!

  14. Tack. Vissa saker är svåra att förklara, svåra att greppa och svåra att förstå. Ändå gör du det i dina texter på ett sätt så att det blir nästan självklart.

  15. Du…

    Så fint så att det gör ont… När jag vaknar ska en slant gå nånstans, tack vare dig. Måste bara bestämma mig för vart. Sover på saken.

    Gonatt… och Tack…

  17. Helt underbar text!
    Men mycket dålig idé av mig att försöka smygläsa den på jobbet… Tårarna rinner och jag snorar och snörvlar. Kollegorna undrar nog…
    Åh så underbart du beskriver de svåraste saker! Du är verkligen ett språkligt geni!

  18. Vilken gåva du har fått Fredrik! Att kunna beröra så med ord. Jag tackar genom att lämna en gåva till Alzheimerfonden.

  19. <3 Dessa kärleksfulla ord skrivna på Backmanska viset. Du har en fantastisk gåva. Tack för att vi får läsa, känna, gråta och le <3

  21. Fredrik, det här var något av det vackraste jag läst. Någonsin. Jag är djupt berörd och har fått kämpa för att hålla tillbaka tårarna.

    ”Tack” är i sammanhanget lamt.

    All respekt och medkänsla till alla de som kämpar mot sjukdomar och till deras anhöriga; till de som vill låta rymden vänta och till de som kämpar för att fokusera blicken så att verkligheten kan klarna blott för en stund.

  22. Skrattade och grät om vartannat. En underbar, naken, fängslande text. Sluta aldrig att skriva, dina texter är speciella och magiska!

  23. Tack Fredrik.
    Min mamma är på det där torget som krymper varje dag. Nu känns det lite bättre. Hjärnfonden it is.

  25. Tack för att du delar din fina berättelse med oss. Med en underbar melodi som går direkt till hjärtat. Hjärnfonden och Läkare utan gränser får mina bidrag ?.

  28. Tack! Denna text är en tröst för mig, som har en mamma, som har ett krympande torg. Tårarna strömmar ner för mina kinder. Denna berättelse gick rakt in i hjärtat.

  29. Fredrik Backman, inget har någonsin berört mig så som dina texter! De är fantastiska. Jag grät från början till slut. Och log. Vill att alla ska läsa dem. Fantastiskt!

  34. Det var det vackraste jag någonsin läst. Sätter in pengar till Altzheimerfonden och tänker på min pappa vars torg också krymper..

  35. Du har ett sätt med ord som berör på så många plan. De är som en porlande bäck som sveper förbi en och lämnar en i tankar och känslor. Tack för att du skriver!!
    Hjärnfonden får mitt bidrag.

  39. Alltså.. Jag hittar inte ens orden.. Tack! Gåvan du har, att se människan och göra den så vacker.. Dina böcker var gripande, men det här är en helt ny nivå. Det blir en slant till hjärnfonden. Sluta aldrig skriva!

  40. Du fick en man att sitta och snyfta på en allmän toalett någonstans på en golfbana i Kalifornien halv 7 på morgonen…

  42. Fredrik Backman, ditt jäkla geni!
    Jag visste det skulle kännas men läste ändå. Leende med tårarna rinnande. Tack!

  45. Läser allt du skriver och ofta är dina texter fulla av skratt. Denna text berörde mig ända in i själen och tårarna slutade inte rinna. Tårarna rann och läpparna log. Du har verkligen en gåva!! Jag är så tacksam för att du delar den gåvan med ossläsare.
    Ja. Tack Fredrik för att du finns och för att du får människor att känna någonting <3

  46. Innan jag läste En Man som heter Ove tyckte jag att gråta över en bok var ett befängt och märkligt beteende. När ja läste Ove rann tårarna ner i skägget på löpande band och nu står jag här igen, snyftandes på min arbetsplats och ser dum ut. Zlatan kan sparka boll, Stephen Hawking kan fysik och Fredrik Backman kan skriva, det är allt ja säger. Sluta aldrig skriva Fredrik för jag vill aldrig sluta läsa. Pengar bortgivna för allas rättigheter att behålla sitt torg.

  47. <3 <3 <3
    Sitter vid köksbordet med tårarna strömmande på kinderna, hjärtat värker och samtidigt ler kroppen… Min man kan inte förstå att jag kan vara kär i en annan mans förmåga att röra runt i mitt hjärta… Dina ord som gör livet lättare att förstå. Din otroliga genialitet med bokstävernas förtrollade värld… Tack för att jag får ta del av dina vackra berättelser <3
    Å naturligtvis skänker även jag ett bidrag//A

  48. Underbar text. Jag svarar i telefon om dagarna och det var svårt att samla sig mellan samtalen efter att ha läst denna text. Vacker, sorglig och hoppfull på samma gång.
    Tack!

  49. Grät floder. Skrattade. Blev berörd. Jag förstår inte hur du gör när du gestaltar människor så fint. Återkommer med mer kommentarer när jag samlat mig. Stelt i ansiktet av saltet från tårarna och i stort behov av en kram från min underbare make

  50. Farfar har precis satt sig på den där bänken, på torget som krymper lite mer för varje dag.

    Tack för en fantastisk text! <3<3<3<3<3<3<3

  51. Tack! Du har en vidunderlig förmåga att sätta ihop ord till vackra, viktiga, gripande meningar. Jag läste, grät, log och njöt. Naturligtvis gåva till Hjärnfonden. Do not ever stop writing!!!

  52. Tack för dina ord Fredrik. Just idag har jag sett och läst så mycket som berör och mitt bidrag går till UNHCR. All kärlek till dig ♥

  55. Den sällsamma ömsintheten du har i ditt sätt att skildra människor kombinerad med varm humor är det som gör dig så fantastisk. Ingen har samma humanistiska tonfall.

  59. Den här texten berör mig djupt i hjärtat och själen.
    Min morfar gled sakta iväg från oss i många år innan kroppen slutligen gav upp.
    Han lärde mig så mycket, jag sörjde långt innan har gick bort, det sista året hade han ingen aning om vem jag var. Sorgen var oändlig.
    Han var en stolt man med en stor hjärna, att se honom sakta vittra bort var fruktansvärt svårt och jobbigt.

  60. Det vackraste jag någonsin har läst om Alzheimers/demens. Det är andra gången idag jag gråter på jobbet… först skratt tårar och nu rörd tårar. Båda pga av dina texter. ”Jag vill inte ha ett lämpligt barn.” < den ska jag komma ihåg. Min son är nu 19 månader gammal och mycket bestämd och självständig – och sprudlande glad. ♥ (när han inte frustrerad och arg för att han inte får som han vill förstås..)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *