Jag var på besök hos ett bokförlag i fredags, eftersom de har lovat att ge ut min nästa bok. Vilket ju förstås är jättebra. För jag gillar ju att ge ut böcker. Så min fru hade sagt till mig att försöka uppföra mig och ”försöka skratta åt folks skämt och försöka…du vet…undvika att dra egna. Och undvik att prata om sport. Och försök att inte…prata”. Det gick bra. Eller det gick i alla fall okej. Eller i alla fall till en början. Men sen noterade en person som jobbar på bokförlaget att jag hade en keps med ett broderat ”D” på framsidan, så hon frågade om det var ”någon sorts hockeylag?”. Och då svarade jag att det var ett lag i amerikansk fotboll. Och då frågade hon ”vad heter de?”. Och då svarade jag ”Dallas Cowboys”.
Och bokförlaget ligger i Stockholm. Och jag är inte uppvuxen i Stockholm. Så ibland kan det uppstå viss vokalförvirring när jag har dialoger med människor med öron utvuxna i Stockholm.
Så personen som jobbar på bokförlaget vände sig till en annan person som också jobbar på bokförlaget och såg förvirrad ut, och sedan sa hon försiktigt: ”Sa han Dallas…Cowards? Det är väl ett konstigt namn på ett lag?”. Och då började alla skratta. Och då sa jag ”Cowboys”. Och då skrattade alla för att det var ett roligt missförstånd. Och så sa jag ”COWBOYS!”, för jag ville liksom poängtera det, och det är väl möjligt att jag sa det litegrann i versaler men de har förlorat fem raka matcher och det har liksom varit en lite känslomässig säsong. Och då sa en tredje person, som också jobbar på bokförlaget, att det lät lite som Jonny Cash-låten ”A boy named Sue” att döpa ett lag till ”Cowards”, för att tvinga dem att tuffa till sig. Och då skrattade alla igen.
Och jag försökte skratta.
Det är ett väldigt bra bokförlag och flera av personerna i rummet verkade ha olika sorters chefspositioner. Så jag försökte verkligen skratta. Och sen försökte jag att inte…prata.
Det blev väl lite varierad framgång med båda.
Men jag försökte.
Men om det nu eventuellt skulle råka bli så att jag inte ger ut några böcker på några år eller så framöver så…ja. Då ville jag att ni skulle veta vad det berodde på.
Förlåt men jag hoppas faktiskt de förlorar ikväll också för min man som råkar vara i Dallas ska gå PÅ matchen och han är ju givetvis ett eagles fan och det vore ju en sjukt bra farsdagspresent för honom om rätt lag vann..
Mia: NU GÅR DU HÄRIFRÅN!
Som tur är pratar dina böcker för sig själv. Se oavsett öron växtarter i Stockholm tror ja att bokförlaget ändå VILL ge ut din bok.
När, när, NÄÄÄR?!?! Alltså ungefär, beräknas boken ges ut? Har du kommit långt i skrivandet? När?? Ungefär?
Yeees!!!! Fly eagles flyyyy on the road to victoryyy… ?
Bra att du inte tog med en calender med deras cheer leaders… då hade de säkert inte velat ge ut någon mer bok. 😉
Ja ja, idrott och sport i all ära ..
Jag undrar också – när kommer nästa bok?
Ger du en hint om innehållet?
Angående älskade Ove gav jag bort den boken till min syster.
Hon blev illa berörd.
Jag var så uppfylld av Ove att jag inte alls noterat det första hon såg;
omslaget.
Vår bror tog sitt liv och bilden på Ove med alla hans alternativ till hur han skulle göra detsamma är en ren illustration till hur vår bror tänkte innan han valde sin väg.
Jag säger det bara för att det är märkligt hur man ser/inte ser självklara detaljer.
PS
Min syster tycker lika mycket om Ove som jag gör.
Go Big Blue!
Vad hände med Partners in stories då? Vill de inte ge ut dina böcker längre? Eller slutade de bjuda på wienerbröd på era möten?
Det är en fullt giltig anledning till att vilja byta förlag, jag vill bara försäkra dig om det. Det finns inga bra ursäkter för dåligt fika.
Det här är lite fantastiskt men efter att ha gått igenom Tottenham vs United, Chargers vs Cowboys, Padres vs Giants och Celtics vs Nets, så har jag hittat något vi kan enas om. Red Wings är NHLs bästa hockeylag. Jag är lite chockad.