Den här sonen använder cookies

Son: (Kommer hem med en burk) Jag har gjort pepparkakor!

Fru och jag: Åååh!

Son: (Väljer väldigt omsorgsfullt en stor hjärtformad pepparkaka ur burken till sin mamma) Den här är till mamma!

Fru: Ååååååååh!

Son: Det är ett hjärta för jag älskar dig.

Fru: Åååååååååååååååååh!

(Tystnad)

Jag: Och pappa då? Vad får pappa?

(Alldeles, alldeles, alldeles orimligt lång tystnad.)

Son: Du kan få den här.

Jag: Du tog bara vilken som helst ur burken nu.

Son: Va?

Jag: Du tog bar…alltså, jag såg ju för fa…meh…du hade bakat en speciell pepparkaka till din mamma. Jag såg ju det. Ett stort hjärta. Varför fick hon just ett hjärta?

Son: För jag älskar mamma.

Jag: Men jag fi…jag vet inte ens vad det här är…du tog bara vilken som helst ur burken ju! Du valde inte ens!

Son: (Lutar sig fundersamt över pepparkakan) Det är en slags dinosaurie.

Jag: Varför fick jag den?

Son: (Rycker på axlarna)

Jag: Är det för att du ÄLSKAR dinosaurier?

Son: Va?

Jag: ÄLSKAR du dinosaurier eller?

Son: Okej.

Jag: Vadå ”okej”? Jag…varför…vad har dinosaurien med mig att göra?

Son: Va?

Jag: Varför fick jag inte ett hjärta?

Son: Det fanns bara ett.

Jag: HAR DU BARA ETT HJÄRTA ELLER???

(Tystnad för ömsesidigt övervägande av den mänskliga anatomin.)

Jag: Du fattar vad jag menar.

Son: Vill du ha pepparkaka eller inte?

Jag: Är dinosauriepepparkakan större än hjärtpepparkakan? För i så fall kanske du älskar mig me…

Son: (Försöker ta tillbaka pepparkakan)

Jag: OKEJ OKEJ JAG ÄTER DEN! JAG ÄTER DEN!!!

10 kommentarer

  1. Man blir snäll av pepparkakor. Sonen tyckte att du redan var så snäll att du inte behövde några! ’Nough said.

  2. Så såg fördelningen ut för min del också när egengjorda presenter skulle fördelas mellan mamma och pappa. Mamma fick alltid den lite mer genomtänkta gåvan. Ingen större anledning till oro Fredrik. Han älskar dig likväl!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *