Min vän N hjälper till

Det finns en tv-serie med några år på nacken som heter Friday Night Lights. Ni känner givetvis till den allihop, eftersom ni är människor med hjärnor och hjärtan och inte som min vän och kontorskollega N lever i ett kompakt kulturellt mörker där man betygsätter konst genom att utbrista ”herregud vad de pratar mycket om att tackla saker” och ”det kommer inte handla så här mycket om sport i varenda avsnitt va?” och ”alltså jag förstår ju att DU gillar det här för alla har ju keps på sig inomhus hela tiden”.

Så ni vet ju, till skillnad från ytlighetens väktare på mitt kontor, att Coach Taylor håller ett tal före varje match som avslutas med ”Clear eyes, full hearts, can’t lose!”.

Det ser, som ni allihop vet, ut så här:

Så jag köpte en grej på internet.

Den ser ut så här.

Det är alltså tre och en halv meter breda klistermärken uppdelade i varsamt utskurna individuella väggbokstäver. Eftersom internet är bäst.

Och jag säger inte han gjorde det här med flit. Jag ska inte försöka påskina att det var en konspiration på något sätt. Absolut inte. Jag tänker inte ens INSINUERA att han gjorde det helt medvetet och illvilligt. Men häromdagen när jag inte var på kontoret så messade min vän mig och skrev ”Jag har inget att göra så jag sätter upp dina klistermärken på väggen”. Och jag tänkte att han bara var snäll för att han förstod hur mycket det här betydde för mig. Och sen kom det ett nytt sms där det stod: ”Ömtåliga grejer, det här.”

Och sen kom det ett sista sms där det stod: ”Lite gick sönder men jag tycker att det blev nästan bättre så här”.

För er som inte har läsglasögonen på er står det alltså ”Clear eyes, full hearts, american fotball”.

Jag säger inte att han gjorde det med flit.