Etikettarkiv: Det är i och för sig mycket möjligt att hon fuskar för jag är rätt jävla säker på att ”nä för det här är en påse full med sten” INTE är ett av alternativen egentligen!

Sommaren var kort

IMG_3892

 

Det här är en väg som går mellan Kolmårdens djurparks huvudentré och Kolmårdens djurparks hotell. Vi var där i somras, hela familjen, under den där delen av semestern som folk utan barn senare frågar hur man tillbringade och man svarar ”vecka 28, 29 och 30? Jag stod i kö.”

När man bor på hotellet bredvid Kolmården en natt, och därmed har för avsikt att besöka djurparken två dagar i sträck, så är det den här vägen man får promenera längs på morgonen när hotellpersonalen precis har berättat för en att man inte får ha bilen parkerad utanför hotellet dag 2 utan måste flytta den till parkeringen utanför huvudentrén istället. Det är även ungefär då man inser att man i så fall måste flytta bilen till huvudentrén ganska himla skittidigt på morgonen, för annars hamnar man mitt i rusningen av idioter i jeansshorts och rutiga skjortor när parken väl öppnar. Det finns förstås en separat ingång in i parken från hotellet, vilket ju är jättepraktiskt för alla i familjen utom en, för det enda som någon i familjen som besöker hotellet då behöver göra är ju att köra och parkera bilen och sen gå tillbaka.

En. Någon.

Så jag tog på mig mina jeansshorts och min rutiga skjorta och gav mig av.

Det syns alltså inte jättebra på bilden, men det regnade och var kallt som det bara kan vara i Westeros och en bit från E4:an i juli när det här hände. Och den är ett par kilometer lång, den där vägen. Eller kanske inte ett par kilometer då men det KÄNNS så. Och vi var 15-20 småbarnsföräldrar som vandrade längs den med ungefär 50 meters mellanrum. Vi kom från olika platser i landet, vi var olika som människor, hade olika erfarenheter av livet, vi bar med oss vitt skilda åsikter om såväl politik och religion som koriander och Red Hot Chili Peppers. Men vi förenades där och då av att vi alla någon gång under morgonen stått framför vår livspartner, gnuggat sömnen ur ögonen, och mumlat: ”Okej, sten sax påse, bäst av tre, förloraren får åka och parkera bilen”.

Det är faktiskt helt jävla otroligt hur bra min fru är på sten sax påse.

Jag lägger alltså inte upp den här bilden av någon speciell anledning, men om det finns några 18-åringar som läser den här bloggen och under en tidig morgon nu i helgen är på väg hem i samma kläder som ni gick ut i kvällen innan, då ville jag bara nämna att det här är det närmaste man kommer en walk of shame när man är 34 och kör minibuss.

I am the ghost of christmases yet to come.