Jaha, joho, minsann. Bloggen tog jullov, vilket väl eventuellt inte påverkade någons vardag betänkligt eftersom både ni och jag och alla andra förhoppningsvis varit upptagna med att äta ost, så som Gud avsåg. Och så här blir det ju ibland nu, när bloggen bor ensam och inte på en stor sajt med redaktörer och direktörer och olika sorters män med dyra tröjor och ”strateg” i arbetsbeskrivningen som ringer och hotar att control+alt+deleta mina knäskålar IRL om jag inte uppdaterar regelbundet. Ibland tar bloggen ledigt medan jag skriver mer dumheter på annat håll. Just precis nu skriver jag en ny bok och ett par andra grejer och ett eller annat brev till utvecklarna av John Madden Football angående den horribla övervärderingen av somliga av Philadelphia Eagles wide recievers. Vi får se hur det artar sig.
Men skit i det.
Nytt år, nya möjligheter. Till att börja med har min familj och jag spelat vinterkräksjukeroulette i fyra olika hushåll i tre olika städer under julhelgen. Reglerna för detta är förstås enkla: Man låter en förkyld tvååring slicka på en gaffel och stoppa tillbaka den i besticklådan. Och sen dukar man. Förra vintern vann jag fyra gånger men i år har mitt immunförsvar gått fullständigt William Wallace, och jag vill givetvis inte jinxa det så här nära skolstarten men det finns förutsättningar för att detta blir mitt första jullov efter fortplantningen som jag inte får varken vinterkräksjuka, influensa eller någon form av ögonskada som kräver sjukhusvård. En så kallad ”småbarnsförälderns perfect game”.
Angående julen var det som vanligt: Min fru lagade all mat, planerade alla julklappar, köpte alla julklappar, slog in alla julklappar, såg till att tomten dök upp i säsongslämplig klädsel, bjöd in alla gäster och…ja. Resten. Medan jag gjorde is och laddade alla iPads. Jag tänker inte stå här och säga att vi ”delade” på ansvaret men jag tänker faktiskt inte heller stå här och acceptera att jag ”inte hjälpte till”. iPads laddar liksom inte sig själva. Eller det gör de visserligen men någon ska sätta i sladden och när man har flera gäster med separata enheter och ett begränsat antal vägguttag så kräver det ta mig fan en logistik som skulle stressa skiten ur de där börsmäklarna som står och vrålar ”sälj! SÄLJ! KÖP!” på film.
Om det inte vore för min planering så hade vi antingen haft ojämnt laddade Apple-produkter eller en släckt julgran. Men som vanligt håller alla bara på om att ”vad god MATEN var och vad FINT du har gjort det” till min fru och själv går man här som julens osjungna hjälte .
Vad mer? Tja. Min dotter får ju säga vad hon vill men leksaker nuförtiden har för fan förpackningar med säkerhetssystem som skulle få nationella insatsstyrkan att ringa sin fackrepresentant. Det är fan små plastkrokar och skruvar och spännband och skit runt varenda jävla dockfot som ska skäras och bändas och klippas bort och om man ska göra det samtidigt som en tvååring står och vrålar ”EEELSAAA!!!” i örat på en så blir man kanske lite…stressad. Och dessutom var det dålig belysning. Men när Rachel i Vänner hade den här frisyren så ville miljoner kvinnor över hela världen också ha den så jag fattar inte hur jag kan ha ”förstört julen” bara för att Elsa också har den nu. Öppna förpackningen själv då nästa gång.
Och jag har inte ätit mina barns godis. Om ni hör det så är det en lögn. Godis är naturens eget godis och naturen tillhör alla. Vi har faktiskt allemansrätt i det här landet och den är ett del av vårt nationella kulturarv som vi ska värna och vara stolta över. Någon måste stå upp för de viktiga svenska traditionerna. Godis wants to be free. Je ne regrette rien.
Och…ja. Slutligen?
Vi firade nyår hos min bästa vän i Skåne och jag drack två och en halv Black Christmas och var uppe till halv två och behövde defibrillator för att komma upp i tid till frukosten dagen efter, men om jag bara får sova ut ordentligt inatt så kommer jag vakna som en ny man imorgon bitti.
Nu står min fru här bakom mig och muttrar ”får man välja vilken man?”.