Etikettarkiv: Problem med att den här familjen INTE ÄTER UPP SITT GODIS ja

Sötebrödsdagarna

Fru: Vad…har du gjort?

Jag: Nämen jag, du vet. Jag åt det.

Fru: Du åt alltihop?

Jag: Innan du blir arg så vill jag bara säga det här: Jag tror att det finns en läxa att lära barnen här.

(Plats för ömsesidigt smältande av denna, om jag får säga det själv, ur föräldrasynpunkt exceptionellt viktiga och väl övervägda tanke)

Fru: Men du åt alltså upp alltihop?

Jag: Men det viktiga är att vi tänker på vad barnen kan lära sig av det.

Fru: (Pekar faktiskt lite onödigt anklagande på både mig och det som brukade vara godispapper men som numera mest är papper) Du åt upp barnens godis. Du åt upp allt barnens godis.

Jag: Men de kanske kan lära sig någonting. Det är allt jag säger.

Fru: Som vad?

Jag: Carpe diem.

Fru: Va?

Jag: Vårda ögonblicket, lev livet. Imorgon kan det vara för sent.

Fru: För imorgon kanske pappa äter upp allt ditt godis medan du är på förskolan?

Jag: Carpe Daim!

Fru: Du har problem.

Jag: Okej, men låt oss säga så här då: Våra barn fick godis på kalaset i lördags. Tycker du att det är normalt att de har godis kvar på onsdag då? Va?

Fru: De sparade det, Fredrik.

Jag: De är hoarders. Det finns dokumentärer om sånt.

Fru: Förlåt, hur många kepsar och skrivmaskiner har du?

Jag: Jag är en samlare. Det är en jävla skillnad. Man samlar inte godis, det är bara sjukt.

Fru: Men att äta upp sina barns godis är helt okej?

Jag: Det låg mitt framför mig, jag kanske inte ens visste att det var deras!!!

Fru: Jag är ganska säker på att de hade gömt det.

Jag: Okej. Okej! Men i så fall är det här lite ditt fel också!

Fru: Hur är det MITT fel?

Jag: Du borde ha sett till att godiset var svårare att hitta.

Fru: Du är ju inte riktigt klo…vänta nu, var hittade du det ens?

Jag: Det låg längst in i barnens garderob.

Fru: Vad gjorde du längst in i barnens garderob?

Jag: Letade efter godis!!!

(Ganska lång tystnad.)

Jag: Okej. Det är väl jag som har problem då.