Fru: Vad…har du gjort?
Jag: Nämen jag, du vet. Jag åt det.
Fru: Du åt alltihop?
Jag: Innan du blir arg så vill jag bara säga det här: Jag tror att det finns en läxa att lära barnen här.
(Plats för ömsesidigt smältande av denna, om jag får säga det själv, ur föräldrasynpunkt exceptionellt viktiga och väl övervägda tanke)
Fru: Men du åt alltså upp alltihop?
Jag: Men det viktiga är att vi tänker på vad barnen kan lära sig av det.
Fru: (Pekar faktiskt lite onödigt anklagande på både mig och det som brukade vara godispapper men som numera mest är papper) Du åt upp barnens godis. Du åt upp allt barnens godis.
Jag: Men de kanske kan lära sig någonting. Det är allt jag säger.
Fru: Som vad?
Jag: Carpe diem.
Fru: Va?
Jag: Vårda ögonblicket, lev livet. Imorgon kan det vara för sent.
Fru: För imorgon kanske pappa äter upp allt ditt godis medan du är på förskolan?
Jag: Carpe Daim!
Fru: Du har problem.
Jag: Okej, men låt oss säga så här då: Våra barn fick godis på kalaset i lördags. Tycker du att det är normalt att de har godis kvar på onsdag då? Va?
Fru: De sparade det, Fredrik.
Jag: De är hoarders. Det finns dokumentärer om sånt.
Fru: Förlåt, hur många kepsar och skrivmaskiner har du?
Jag: Jag är en samlare. Det är en jävla skillnad. Man samlar inte godis, det är bara sjukt.
Fru: Men att äta upp sina barns godis är helt okej?
Jag: Det låg mitt framför mig, jag kanske inte ens visste att det var deras!!!
Fru: Jag är ganska säker på att de hade gömt det.
Jag: Okej. Okej! Men i så fall är det här lite ditt fel också!
Fru: Hur är det MITT fel?
Jag: Du borde ha sett till att godiset var svårare att hitta.
Fru: Du är ju inte riktigt klo…vänta nu, var hittade du det ens?
Jag: Det låg längst in i barnens garderob.
Fru: Vad gjorde du längst in i barnens garderob?
Jag: Letade efter godis!!!
(Ganska lång tystnad.)
Jag: Okej. Det är väl jag som har problem då.
Jag har alltid tyckt att det är nåt lite kufiskt med folk som sparar godis. När jag var barn hade jag en kompis eller jag kände en som hade ett helt köksskåp fullt med godis! Kan du fatta, ett helt skåp i köket som var fullt med godis istället för porslin och sånt! Helt crazy! Jag fattar inte riktigt grejen med att spara godis, det är ju inte som om att det förökar sig. För då skulle jag testa.
Men… Varför???
Jag förstår dig, Fredrik! Det är inte friskt att spara godis på det där viset. Dottern har flera år i rad lyckats spara påskgodiset till jul, och så kan man bara inte ha det. Så numera upplyser jag henne om att allt godis som sparas mer än två veckor per automatik tillfaller mamma. Annars blir det så trist och tråkigt att äta, när jag tjuvät… öh, jag menar provsmakar det åt henne.
Exakt! Vem fan sparar godis?
(Jag äter också upp mina barns godis om de försöker spara, som förälder ska en inte uppmuntra onormalt beteende.)
”Den som spar han har” heter det ju, men uppenbarligen inte i familjen Backman.
Hihi.. Din frus replik till ”De är hoarders”. Obetalbar.
Nedas tålamod har inga gränser. .. eller?? Jag börjar bli riktigt orolig för din familj ?
Man sparar självklart godiset för att kunna sälja det till sina syskon! ?
Hur sparar man ens godis?
Jag är galet glömsk så ibland kan jag hitta godis i skafferiet som jag glömt att jag lagt dit, men det är ju liksom inte som att jag sparar godis. Med flit liksom! Det känns väldigt onödigt faktiskt.
Vår dotter har jättemycket godis kvar efter lördagarna. Hon glömmer bort att äta av det. Är för upptagen med annat. Tar några bitar och så är det bra. Jättebra tycker jag. För godis är ju inte nyttigt, när man tänker efter.
Ändå ”måste” vi köpa nytt varje lördag. Undrar varför. HON äter ju inte…
Som ensamstående förälder har jag lärt min dotter att på söndag slängs allt lördagsgodis, för annars blir det gammalt. Sedan sotter jag uppe sent på söndagkvällen och svullar: D
Förresten så är ju socker inte bra för barn. En ansvarsfull pappa skyddar sitt barn från allt ont. Genom att äta upp godiset.
Är på din sida, Fredrik.
Hos mig har barnen en besittningsrätt upptill 24 timmar efter att de lagt ifrån sig godiset. Därefter tillfaller det… pappa!
I mitt fall med utflugna barn är det min fru som gömmer sitt godis för dåligt – men diskussionen blir den samma…
Har en lillebror som sparade påskgodiset huuuur länge som helst. Blev inte fri från traumat det innebar att se hans fortfarande nästan fulla påskägg förrän jag flyttade hemifrån. Mina brorsbarn har blivit uppfostrade till att dela med sig av sitt lördagsgodis när jag hälsar på. Helt sjukt, ju!
Hahaha.
När jag fyllde jämt sist (50:-() så höll barnen tal. Ett av barnen berättade då om den enda gången jag blivit arg och att barnet fick runsarrest. Det var när barnet smygätit av mutt godis. De säger att de kunde i princip göra och säga/bete sig hur som helst. Bara de inte rörde MITT godis
EXAkt samma attityd som när jag ”sparar” min chokladmousse en dag längre än vad min man orkar med att se den ligga i kylskåpet… Problemet är bara att jag har inget extra litet kylskåp att gömma den i i mitt rum… 😛
allvarligt: Du köpte väl ny dajm och stoppade in i skåpet hoppas jag?
Your point of view caught my eye and was very interesting. Thanks. I have a question for you. https://accounts.binance.com/pt-BR/register?ref=FIHEGIZ8
I am a student of BAK College. The recent paper competition gave me a lot of headaches, and I checked a lot of information. Finally, after reading your article, it suddenly dawned on me that I can still have such an idea. grateful. But I still have some questions, hope you can help me.