Det är de små ögonblicken som räknas

Jag: (Viskar i min sons öra) Jag älskar dig.

Min son: Älskar du mig till månen?

Jag: Jag älskar dig till månen.

Min son: Och tillbaka?

Jag: Jag älskar dig till månen och alla stjärnorna och alla planeterna och hem igen.

Min son: (Lutar sig fram, håller mig hårt hårt hårt om halsen, pussar mig på kinden, viskar i mitt öra) Pappa, så mycket som du älskar mig, så mycket älskar jag Lego Batman.

11 reaktioner på ”Det är de små ögonblicken som räknas

  1. Min dotter tycker att din son är rolig. Och undrar om du verkligen trodde att han skulle säga att han älskade pappa så mycket. Min dotter är inte väldigt mycket sentimental, nej.

  2. Påminner mig om en historia min mamma gillar att berätta från när jag var två år. Min mamma tittade på mig och sa: ”Åh Anna vad jag tycker om dig”. Jag svarade väldigt glatt: ”Jag tycker om äpplen!”. Du får tänka att det är ju bra att din son älskar nåt väldigt mycket iaf…

  3. När jag säger ”Jag älskar dig” till min tvååring så brukar han oftast svara ”Jag älskar katten!”. Lite snopet första gången han sa det, men sen vänjer man sig :-)

  4. Vet du vad? Jag tror att du skulle gilla en annan blogg; ljuvavardag.blogg.se. Nästan lika bra som din 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>