Det som händer på kontoret. Och det som borde stanna där.

Min vän N och jag delar ett kontor. Det finns några skrivmaskiner där, eftersom jag händelsevis gillar skrivmaskiner och händelsevis har vissa restriktioner kring exakt hur många skrivmaskiner jag får ha hemma. (Restriktionen just nu är noll. Vilket var en kompromiss. Vilket säger en hel del om min förhandlingsförmåga.)

Då och då får min vän och kontorskollega N därför för sig att skrivmaskinerna ska användas till något mer (sällan) eller mindre (avsevärt oftare) samhällsnyttigt. Först turades vi om att skriva limerickar, och under en lång period efter det var min vän N:s favoritlek att vi skulle skriva varannan mening till inledningen på en detektivhistoria. Den som kom först på morgonen skrev första meningen, och den som kom därefter skulle anpassa sig och försöka skriva en passande andramening. (Vi tenderade att väldigt ofta köra fast i ”Det var en mörk och stormig natt” följt av ett ekivokt skämt om en butler och ett subtilt format mordvapen. Jag skyller det mestadels på min vän N, eftersom han är mycket bättre på det subtila än jag.)

Hur som helst: Vi tröttnade på det där någon gång i somras och den för ändamålet utplacerade Facit-skrivmaskinen (den är utplacerad på min vän N:s japanska tebord, det är möjligen inte jätteviktigt för själva historien men jag vill vara noga med detaljerna här) har stått orörd sedan dess. Tills min vän N imorse kom först till kontoret och beslutade att ändra reglerna: De två meningarna som skrivs ska nu utgöra en hel historia. Den som kommer först skriver en mening som utgör premiss, miljöbeskrivning och karaktärspresentation. Och den som kommer därefter ska skriva en andramening som både utgör handling och avslut.

Vi prövade detta idag.

Min vän N skrev första meningen. Jag skrev andra.

Och sett lite så här i efterhand måste jag nog faktiskt hålla med min fru: Ibland är det fullständigt obegripligt att både jag och min vän N faktiskt lyckas försörja oss på att skriva istället för att ha riktiga jobb.

IMG_4963

15 reaktioner på ”Det som händer på kontoret. Och det som borde stanna där.

  1. Sant. Ett kommatecken i hela texten och det följs av ett ”och”…. Är nog benägen att hålla med frun här. Igen.

  2. Marianne och Karin: Vad är det för fel på kommatecknets placering? Det känns som en perfekt placering för en andningspaus, och så länge inte och kommer som en del av ett uppräknande så går det alldeles utmärkt att placera ett kommatecken framför ?

  3. Har sagt det förut men det tål uppenbarligen att upprepas Fredrik;
    – Blanda ALDRIG medicin och alkohol samt ät ALDRIG kylskåpskall choklad….igen! Någonsin! Punkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>