Halvfulla glas

Jag är inte jättebra på att samtala med folk jag inte känner. Jag tror att vi har etablerat det vid det här laget. Jag kan inga icebreakers. Jag behärskar inte kallprat. Dessutom har jag en exceptionellt låg stresströskel. Så om man sätter mig på en middag med bordsplacering och jag inte riktigt vet vad jag förväntas göra eller hur jag förväntas bete mig, då kommer jag bli nervös. Det är inte så svårt att räkna ut.

Och rent historiskt har jag sagt en del RIKTIGT dumma grejer när jag har blivit nervös. Så om man ser det här ur ett lite vidare perspektiv så skulle jag faktiskt vilja påstå att det här gick överraskande BRA. Sett till förutsättningarna.

Jag satte mig ner. Den äldre kvinnan bredvid mig nickade och presenterade sig. Och jag blev lite nervös och det enda jag kunde komma att tänka på var att säga ”Folk är fan idioter, har du tänkt på det? Nästan alla tar sin profilbild rakt framifrån!”.

Till min frus försvar så kritiserade hon mig inte direkt när hon fick höra det här i efterhand. Det enda hon sa var att hon inte riktigt kunde bestämma sig för om hon i fortsättningen skulle förbjuda mig att dricka alkohol när vi ska gå på hennes vänners bröllop eller om hon ska tvinga mig att dricka så mycket i förväg att ingen förstår vad jag säger när jag väl är där.

 

9 kommentarer

  1. Here we go again…..medicin och….!

    Men var har konstataterandet att jag-inte-är-någon-robot tagit vägen, det var ju så skönt att veta menar jag. Att jag inte är en robot alltså!

    Tack för att du finns big-F, hur skulle vi andra normalstörda annars få oss ett så gott skratt? 😉

  2. Man ska inte sitta i tråkiga telefonmöten och läsa dina inlägg, i smyg i sin ensamhet på kontoret. Höll på att sluta i katastrof när allvarliga saker diskuterades och jag exploderade i en skrattattack. Försökte skylla på att en av katterna misslyckats i ett hopp upp till fönstret och rasat ner i golvet med en förnärmad min.

  3. Du är ju så rolig! Jag hamnar så gärna bredvid någon som säger något sånt här. Asbra tycker jag. Då kan man ju fråga hur du menar eller bara skratta med. Och sen är ju samtalet igång för fan. Mycket värre med de som inte säger någonting. Knappt svarar på tilltal, inte frågar något tillbaka osv. Bättre att säga något då. Tycker jag. Men jag är ju lite knäpp. ?

  4. Oh, jingle bells, jingle bells
    Jingle all the way
    Oh, what fun it is [insert skämt om balkongbelysning]

  5. Kommer aldrig erkänna hur lång tid det tog för mig att fatta det här. Aldrig. Men det var ganska lång tid.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *